19 feb. 2008

Rädd i Skillingaryd

Idag hade vi besök från Skillingaryd, det fick mig att minnas tillbaks till 1991 och minnet av när jag nog blev mest skrämd i hela mitt liv. Jag gjorde lumpen på F7 1991 som hundförare och hösten det året åkte vi upp och ner till Skillingaryd för att bo på Skillingaryds-lägret, en samling baracker och hus som används till militära övningar. Jag var med för att hjälpa till att utbilda blivande hundförare i flygbasjägarplutonen. Markerna runt Skillingaryd var perfekta för att lägga långa spår och patrullstigar för bevakningsövningar. En torsdag var en övning klar och vi skulle hem till Skaraborg men tyvärr kunde inte hundarna hämtas upp förrän morgonen därpå. Det föll på min lott att stanna kvar och rasta, mata och övervaka ett tjugotal schäfrar (pust vad det tog tid att rasta dem…). Sent på kvällen när jag var klar med alla bestyr var det dags att sova. Jag var den enda personen som befann sig på hela området och det kändes lite kusligt och ensamt. Snälla som befälen varit så lät de mig sova i ett befälshus med riktiga sängar osv. istället för i ett stort och kallt logement. När jag kommer upp på andra våning och skall borsta tänderna och öppnar en toalettdörr så är den låst……. Nackhåren reste sig på mig och hjärtat frös till is, var jag inte ensam ändå……. Snabbt sprang jag ner och hämtade en underbar liten schäfer-tik som var utbildad på förarskydd och hon fick bli min följeslagare och trots att hon låg och hässjade hela natten så var hon ändå min bästa vän den natten!!!!!!! Naturligtvis hade toalettdörren gått i baklås men en kulen mörk höstkväll sent så är det lätt att låta fantasin springa iväg…….

1 kommentar:

Mona Lindström sa...

Vet exakt hur det är när fantasin skenar iväg. Är jag ensam i detta stora hus tar jag mina tre vakthundswhippetar i sängen och sover skönt. Chivas skulle nog bli överlycklig om någon kom och hälsade på. Men man kan ju få tro att de skulle rädda mig.