Resan till Ungern

An english translation will follow within a few days!!

Bilder följer snart!!

I måndags kväll kom jag och min reskamrat Linda hem till slut…. Vi sträckkörde från Prag och hem under måndagen. Det har varit en spännande tripp med mycket intryck och naturligtvis många mil i bilen. Hundarna tyckte det var ganska skönt att ligga och ”slagga” på mjuka fällar och få komma ut då och då. Det hade varit bättre med ytterligare en dag till förfogande men så mycket kunde vi inta vara lediga. Att vara ledig som lärare kan ibland ge upphov till ganska komplicerade situationer så på vårt jobb är vi aldrig lediga mer än tre dagar så det var bara att planera resan utifrån det. Jag la ju ut lite bilder längs resan, men vi startade onsdag eftermiddag efter jobbet och då körde vi till Schwerin i norra Tyskland inte så långt från Lübeck. Morgonen därpå var målet att köra hela vägen till Budapest och via Berlin, Prag, Brno och Bratislava hamnade vi torsdag natt i Budapest. Min GPS visade sig inte ha kartor för Östeuropa… Vi försökte hitta hotellet genom att hitta Hung Expo där utställningen skulle hållas då hotellet ligger i närheten, men det visade sig vara ganska komplicerat och vi behövde sova lite innan jag skulle ställa ut dagen därpå och hundarna behövde sin tillsyn. Lite ”speedad” av situationen gick jag in på en mack då de säkerligen kunde kontakta Taxi så att de kunde köra före och guida oss rätt, så jag blev ytterst förvånad när jag kunde säga långa meningar på tyska och förklara vad vi ville ha hjälp med då de som arbetade där endast talade tyska. Snart var vi på plats på hotellet.

Fredag gick vi upp lagom tidigt då utställningen startade 10.30!! Vi var på plats i god tid och det var en solig och fin dag med skön sensommarvärme. Det var lugnt och luftigt runt hallarna och gräsmattorna var gröna och fina. Bedömningen gick fort då inga kritiker användes. Per Iversen dömde tikar och herr Dupas från Frankrike hanar. Till min stora glädje vann Memma öppna klassen och Juni var utplockad bland de sista sex men kom inte med bland de fyra som slutligen placerades. När alla klasser gåtts igenom kom vinnarna från unghunds-, öppen och championklass in i ringen för att tävla om cert, CACIB och den europeiska vinnartiteln. Jag var inte så fokuserad så att när Per Iversen ger mig ett flätat tygstycke i de ungerska färgerna förstod jag inte först vad som hänt, utan Mauro Perna som visade Rivarco Arwen (vinnaren av championklassen) förklarade att Memma vunnit CACIB osv. och då blev jag naturligtvis jätteglad. Vinnaren av unghundsklassen var Sandline Golden Lady. Ca 80 tikar var anmälda i klasser från 4 månader och uppåt och det var lite chockartat att se så små valpar i denna miljö och personligen fann jag det icke passande. Valpar i den åldern skall inte utsättas för denna typ av utställningar!! BIR-baby var svenska Carmodey Golden Rain (Play A While Whitstable Bay Ale X Airescot Primrose) som numera bor i Ungern. Hon travade glatt runt ringen viftandes på svansen!! Att se henne så glad och öppen var extra roligt då hon också representerade nordisk whippetavel, då en stor procent av hundarna som ställdes ut var mindre glada över att var på plats. Många hundar såg rädda, osäkra och stressade ut.

När all bedömning var klar i ringarna var det dags för BIR-tävlan och Memma, bästa hane Rivarco Festival Jazz och BIR-junioren (också en Rivarco-hane) kom in i ringen. Efter en stund hade Per Iversen bestämt sig och den stora BIR-rosetten överlämnades till Memma och mig och det kändes verkligen häftigt!!! Det var ju ändå ca 150 whippets anmälda från hela Europa!! I gruppen blev Memma utplockad som en av sex som domaren tittade vidare på men till slut tyckte Lisbet Mach att dagen var över för Memma och vinthundsgruppen vann en vacker borzoi. Vi var ändå supernöjda!!

Lördag blev allt som inte fredag var. Kaos, bråk, trångt, dåligt väder och fullständig katastrof i organisationen…. Lindas basenjis bedömdes i den stora A-hallen och närmast hade vi raser från grupp två som Dogo Argentino osv. Det var sånt liv i hallen att mina öron började tjuta. Ingen plockade upp sina hundar, ryssar slogs med personal för att de inte hade det armband som krävdes för att få komma in och det regnade och blåste. Listan kan göras lång i hur ”jävligt” det var. På eftermiddagen träffade jag i Sverige boende Barbara Ruth-Smith som hade dömt whippets på en specialutställning tidigare under dagen och det hade inte varit roligt att vara ute i det kalla vädret i en minimal ring…. Lindas vackra amerikanska basenji-tik vann öppna klassen men tyvärr så lyckades hon inte erövra CACIB och titel…… Lyckligtvis hade vi parkerat utanför det inhägnade området så vi kom snart iväg till hotellet. Lindas bnasenjibekanta satt i kö i två timmar för att komma ut!! Ett par domare som dömde raser i grupp två ute på området där specialklubbarnas utställningar hölls var tvungna att ha personliga vakter med sig då de kunde bli utsatta efter att ha tagit i utställare ”felaktiga´” beslut. Jag sprang på bekanta svenskar på utställningen men de flesta av dem ställde inte ut, utan var där då de jobbat med världsutställningen och nu blev bjudna ner till Budapest.

Lördag eftermiddag och kväll spenderade vi inne i centrala Budapest och såg det mesta som anses vara ”obligatoriskt” att se när man är där. Vi åt på en ny jättetrevlig restaurang och 160 SEK för trerätters inklusive dryck är ju priser som uppskattas!!!!!!!!!!!!!!

På söndag for vi tidigt till Prag och det gick lätt denna söndag trots den långa sträckan då det var fint väder med torra vägar och väldigt lite trafik. Linda har inte varit i Prag tidigare så här blev det också den obligatoriska korta turen genom denna vackra stad innan vi gick till veterinären för att avmaska hundarna innan färden hem. Våra värdar tog oss också på en mycket trevlig gammal tjeckisk restaurang med typisk tjeckisk mat. På måndag gick vi upp i ”svinottan” då vi tagit beslutet att köra hela vägen hem och vi kom iväg runt 6 på morgonen och var hemma mellan tio och elva på kvällen.

Som helhet var det en mycket givande och rolig tripp men kanske lite väl intensiv. Det är bara att konstatera att vi i Norden är så duktiga på att organisera utställningar och att vi har lite att klaga över. Att uppleva det vi gjorde i Budapest gav perspektiv på våra egna utställningar. Ungrarna älskar hundar och det fanns mycket hundar överallt men det som vi ser som naturligt i hur vi hanterar hundar är inte lika självklart där så som jag uppfattade det, men jag har kanske fel??