Kongress osv.

Det har tagit några dagar att återhämta sig efter veckan kring Krägga och Lövudden, men skall försöka återge lite av vad jag upplevde dessa dagar.

Efter att hat varit hemma ett par dagar efter världsutställningen så styrde jag kosan norrut igen, denna gång till Krägga. Där har jag aldrig varit tidigare och det var en trevlig överraskning att det var så fint där. Underbara miljöer med rosor, Mälaren osv. Det var möjligt att registrera sig redan måndag kväll (så jag kunde sova lite längre tisdag morgon!!) och efter at jag plockade ut materialet så bytte jag några ord med bekanta. Whipcat-kenneln hade tagit på sig att bjuda på ett glas vin och lite tilltugg och i regnet gick jag till campingområdet och till min stora förvåning hade en ganska stor grupp samlats kring tältet där de serverade. Blev kvar där en stund och träffade gamla vänner och fick nya bekantskaper, främst utrikes ifrån. Måndag kom vi i säng tidigt för att jag skulle vara ”pigg och alert” första kongressdagen.

Kongressen hölls i ett ombyggt stall som var ljust och luftigt och därmed alldeles ypperligt för kommande två dagar. Magnus Hagstedt som höll i själva kongressdelen hälsade alla välkomna och det är bara att gratulera Magnus och övriga inblandade till att det blev två väldigt lyckade dagar med bra stämning. Först ut på agendan blev Shirley Rawlings (Chyton whippets) som berättade om processen fram tills 2006 då en ny standard för whippet fastslogs i Storbritannien. Hon pekade på de nya formuleringarna och tanken bakom de nya skrivningarna var att icke-rasspecialister skulle få en tydligare bild av hur en whippet skal se ut. Sedan påpekades det att FCI inte som är brukligt, att använda den standard som föreskrivs i rasens hemland. FCI har tagit en egen whippetstandard som skiljer sig på vissa punkter, bl. a passagen om storlek där den brittiska skrivning säger önskvärd storlek 47-51 på hanar medan FCI-standarden säger 47-51 och det där ”lilla” ordet önskvärd ger ju en väsensskillnad i verkligheten. Personligen blev jag lite förvånad när Mrs Rawlings för egen del hade jobbat för att höja storleksmåtten. Det var kongressens enhälliga uppfattning att FCI måste närmas och att den brittiska standarden även skall gälla inom FCI!

Bo Bengtson hade satt ihop en mycket intressant bildpresentation från den första championen i Storbritannien, Ch Zuber och fram till idag. Ofta familjevis presenterades hundar som på olika sätt fått betydelse i rasens utveckling. Bo hade även hittat lite mer informella bilder på whippets långt tillbaks i tiden från England och det som var så tydligt var att dessa familjehundar som stod för egen del såg bättre ut än de berömda champions vi såg från samma tidsera. I den paneldiskussion som följde kom också frågan upp om bilderna från förr är rättvisa, eller fanns det ett annat ideal i uppvisning då påfallande många hundar står med uppdragen mage och raka bakbensvinklar, något som ”familjehundarna” inte gjorde.
I den påföljande paneldiskussionen deltog Thomas Münch. Espen Engh, Bo Bengtson och Mary Lowe. Göran Bodegård var moderator och han försökta på alla sätt få till en debatt mellan deltagarna. Nere ”på golvet” kunde vi andra också kommentera osv. då en mikrofon skickades runt.

Efter lunch var det dags för mer ”lokal” whippethistoria. Espen Engh, Magnus Hagstedt och Birgit Wamberg hade all fått i uppdrag att presentera respektive lands rashistoria.

Lite vila innan middagen satte igång i samma lokal som kongressen. En mycket välsmaklig buffé hade dukats upp. Vi var nog många som fick en smärre chock då ett glas vin kostade 75 kronor och en liten öl 50 kronor…… Vi som skulle deltaga på ”Gala Match Show” med hund fick smita iväg lite innan middagen var slut för att hämta och förbereda våra hundar. När showen väl drog igång presenterades de vinstrikaste hundarna från 2007 en och en framför publiken. De deltagande hundarna kom från Sverige, Norge, Finland och Danmark. Katalogen innehöll bild, presentation och stamtavla på varje hund. Tre domare användes: Noreen Harris, Bonneymead Australien; Phoebe Both Shamasan USA och Diana Hansen Jesrea Sydafrika. Hundarna kom sen in två och två och den hund som fick flest röster av domarna gick vidare till nästa omgång och till slut hade det sållats ut tre finalister. Till min stora glädje var min Memma (Play A While Lady Orlando) en av dem tillsammans med Ch Courtbourne Ramazotti och Ch Libriums Quiet On the Set. Till slut vann Ramzotti med Memma på andra plats. Nu hade klockan dragit iväg och allt var över mycket sent och sängen hägrade för både två- och fyrbenta!!!

Programmet nästa dag handlade om hälsa och funktion. Klara Helstad hade fått uppdraget att för våra utländska vänner förklara vad RAS går ut på. En del av de utländska gästerna höjde lite på ögonbrynen åt vissa punkter i RAS-skrivningen men fick förklarat hur det förhölls sig i verkligheten. Det är uppenbart att kennelklubbar världen över har vitt skilda uppfattningar i hur mycket den enskilde uppfödaren skall styras med hjälp av diverse regelverk. Cathy Gaidos som förestår Whippet Health Foundation (http://www.whippethealth.org) i USA, en oberoende organisation som jobbar för rasens hälsa, presenterade hur de arbetar. Cathie Brown visade med hjälp av tabeller från en enkätundersökning gjord av The Kennel Club vanligaste dödsorsak osv. gälande whippet i Storbritannien. Enkäten hade skickats ut men bara runt 1250 hade svarat och då ca 3000 whippets registreras varje år av The Kennel Club så var underlaget inte helt trovärdigt men gav en fingervisning. Cathy pekade på att ett nytt synsätt behövs i hur whippetaveln bör se ut. Min vän Natalia Bialokoz från Polen stod på tur och i en mycket pedagogisk Power Point-presentation förklarade hon genetikens ”mysterium” och med hjälp av registreringssiffror från Sverige 1997-2007 kunde hon påvisa hur vi uppfödare utnyttjat den tillgängliga populationen. Kort sagt kan jag säga att Natalia gjorde succé!!

Efter lunch talade Gay Robertsson (Moonlake) och Iva Kimmelamn (Merci Isle) om funktion, båda på ett mycket engagerat och kunnigt sätt. En av diskussionerna som uppstod handlade om jaktinstinkten hos våra whippets. Någon påpekade att det kanske inte är så viktigt med mycket jaktinstinkt i det moderna samhället, men Gay menade att i en rastypisk whippets karakteristik ingår jaktinstinkten som en lika viktig del som andra som utgör en whippet. Hon själv skulle aldrig använda en whippet utan tydlig jaktlust i aveln. Iva hade massvis av intressanta foton och frågeställningar och här måsta jag som lärare kasta in en passus, under dessa båda dagar kunde alla deltagare fåt möjlighet att under ett par minuter fått diskutera med de närmaste bordskamraterna, då det märkets att behovet fanns. De flesta ville eller vågade inte tala i mikrofonen.

På eftermiddagen visade Phoebe Booth hur hon visar hundar professionellt i USA och hur hon löser de problem som kan uppstå. Efter det visade Maj-Lis Bruse hur hon och hennes hund Jacky samarbetar i ett team. Inger Von Matern och hennes son Örjan hade gjort en fantastisk trevlig film om viltspår och de utländska deltagarna var helt klart fascinerade av vad en whippet klarar av men också av sporten i sig som de flesta aldrig sett tidigare. Filmen finns att köpa.
Till slut skulle påsen knytas ihop och jag kommer inte ihåg allt som togs upp där men det som tog mest tid ifråga var så kallade långhåriga whippets som inte existerar men en liten grupp människor försöker få dessa hundar godkända som en egen ras trots inblandning av diverse raser…..

Så var två dagar tillända och det var mycket som snurrade runt i huvudet!!!

De två följande dagarna var SW:s utställning och det enda jag vill säga om upplägget är att det var mycket bra att köra hanar en dag och tikar påföljande dag. Allt blev mer lugnt och gemytligt och jag hoppas innerligt att detta kan bli en tradition!!

Det var trevligt att så många brittiska uppfödare kommit till Sverige och ett par hade till och med tagit med egna hundar!! Flera av dessa damer delade på ett eget hus precis på stranden. Onsdag kväll blev jag ditbjuden på middag och Sverige visade sig från sin bästa sida. Sol, lagom varmt, en spegelblank Mälare och svanar som simmade i strandkanten. Vi satt ute på den enorma altanen och mina vänner för kvällen kunde bara hålla med att en sån kväll är Sverige magisk och något liknande är svårt att uppbringa i deras eget hemland!

Torsdag kväll var också mycket trevlig då vi åt på hotellets restaurang. Det var extra roligt att få tala lite mer med Susanne Lindtsröm från Umeå då vi bara haft kontakt via mejl innan. Vi delar andra intressen förutom vår ras, men en sådan här kväll fick vi lägga dessa intressen åt sidan med tanke på övriga vänner vid middagen.

Sedan följde ett par dagar med min goda vän Anna-Lena Bäckvall innan utställningen på Lövudden. På söndag eftermiddag styrde jag bilen hem, trött men nöjd!!

Lite bilder från veckan som gick kommer snart!!