Skolan och normer

Susanne Lindström har skrivit ett jättebra inlägg om normer kopplat till skolan. Jag håller med i det mesta som Susanne skriver och det är viktigt att utmana normer och vara kritisk till dem. En av de viktigaste sakerna att tänka på som lärare är ditt eget förhållningsätt till eleverna och hur jag som lärare uttrycker mig. Inte helt ovanligt vid diskussioner med elevgrupper så påtalar de att killar blir hårdare tillrättavisade än tjejer vid samma typ av förseelse. Det är också viktigt att föra samtal med eleverna på vilket sätt de uppfattar att normer vidhålls och det är också min uppgift som vuxen att öppna ögonen för eleverna om normer de kanske inte uppfattar eller är medvetna om och utmana dem i deras tankebanor kring dessa normer.

Mycket viktigt är också hur vi talar till eleverna och när jag har lärarstuderande i klasserna på praktik är det inte ovanligt att de säger: ”men Staffan, när du träffar kvinnan du kommer att gifta dig med….”, underförstått att naturligtvis är Staffan heterosexuell och Staffan lär ju inte protestera om han är 16 år och vet vad som händer om han säger att han vill bli ihop med en kille. Efter att en praktikant sagt så brukar vi prata om det efteråt och då brukar jag uppmana dem att istället säga ”att när du träffar någon du vill leva dit liv med”, eller liknande som är helt neutralt.

Att utmana normer är mycket, mycket svårt i praktiken därför att vi människor vill dra åt handbromsen när någon ifrågasätter det jag upplever som ”normalt” och givet, men som en kollega till mig brukar säga: ”vi kanske har sått ett frö i alla fall”. Dvs. att personen ifråga som ”utmanats” börjar tänka på vad som gjorde att hon/han reagerade.

I mitt tycke råder en slags kristen norm i många skolor som är kopplad till tradition, inte minst vid skolavslutningar. Då skall i åtskilliga fall skolan ha avslutningen i kyrkan trots att mängder av barn har en annan religion eller är ateister osv. I svensk grundlag står det att inge person skall behöva avslöja hans/hennes religionsuppfattning, men att kritisera en skola för att de har avslutningen i kyrkan tvingar människor att behöva avslöja sin religionsuppfattning.

En kollega blev upprörd på mig tidigare i år då jag ifrågasatte att eleverna i de yngre åldrarna går på en adventssamling varje år. Hon menade på att de minsann skulle få ta del av den tradition som hon vuxit upp med och tyckte att det skulle vara förfärligt om skolan inte gick på denna samling. Om vi skall tänka på det viset så måste ju en åklagare komma och ta över undervisningen när vi jobbar om lag och rätt osv. Min kollega menade att skolan inte har den kompetensen kring advent osv. Jag menade då att det är en privatsak och att de elever och föräldrar som finner adventssamlingen viktig kan göra det på barnens fritid. Likväl som att de föräldrar som finner det viktigt med skolavslutning i kyrkan lätt kan fixa det på egen hand på kvällstid eller liknande. Svensk skola skall vara icke-konfessionell och då skall den ”banne mig” vara det också. Elever kan ta del av religioner i skolan men skall inte aktivt deltaga i, det är en stor skillnad där.