En dag med Savara-folket

Savara-barn som går på skolan som drivs av ARTS

Matlagningsplats i en Savara-by

Här las äggen så at råttor inte kom åt dem

Ingången till ett av husen

DE säregna husen med taket som gick långt ner

Bygatan

Savara-text.

Katarina tackar prästen

Transpersonen berättar om sig själv och sitt liv

Den absolut mest intressanta dagen under resan till Indien var onsdag under veckan. Den dagen for vi och tittade på den organisation som vår koordinator Sanyasi Rao driver för att ta hand om barn från stamsamhällen som föräldrarna inte kan ta hand om på ett tillfredställande sätt. Då går ARTS, som organisationen kallas in och tar hand om dessa barn och de bor, äter och går i skolan inom ARTS-verksamheten. Mycket viktigt är att dessa barn inte tappar kontakten med sin egen kultur och äldre personer från stammarna kommer och lär barnen danser osv. som tillhör deras egen kultur.

Vi fick bl. a se ett par dansuppvisningar med den typiska dans som Savara-folket dansar med en väldigt speciell musik och säregen men medryckande rytm. Savarafolket har som sagt var en helt egen kultur och de bor i områden som tillhör dem och de bor mestadels i bergsområden. De talar ett mycket, mycket gammalt så kallat primitivt språk och i utseende var de annorlunda än de indier vi träffade från majoritetssamhället.

En av de danser vi såg utförde utomhus då det krävdes utrymme för de rörelser och formationer som genomfördes och när de dansade la jag märke till en person som uppenbarligen ledde dansen och som var ”annorlunda”. Hon såg annorlunda ut för att vara kvinna och jag såg henne som en transperson. Mina kollegor var skeptiska men visst hade jag rätt. Detta var en transperson som var en slags präst som var viktig vid ceremonier och hon servade mellan 10 och 15 byar och dessa byar hjälpte även henne med mat osv. Det som är intressant med detta är att jag för ett par år sedan läste en bok som tog upp ”tredjekönpersoner” i Indien och fann det ytterst fascinerande och det var så häftigt när ”polletten” ramlade ner hos mig och jag faktisk såg en av dessa människor framföra denna dans. Då våra indiska vänner upptäckte vårt intresse för prästen så bjöds hon in och vi fick ställa frågor och det som slog mig var hennes otroligt stolta kroppsspråk och ovanligt fina hållning. Hon svarade på våra frågor och berättade med hjälp av tolk om sig själv och det hon ägnade sig åt. Om jag förstod allt rätt var detta en intersexuell person och att dessa personer är viktiga reinkarnationer för Savara-folket och att de har högt anseende.

I majoritetssamhället hamnar tydligen intersexuella personer i prostitution men hos Savara-folket är situatione något helt annat.
Senare på dagen besökte vi två internatskolor för Savara-barn, en pojk- och en flickskola, men vi besökte även en Savara-by och fick se hur dessa människor bor och lever och detta var en resa lång tillbaks i tiden om man jämför med Sverige.

Som helhet var det en dag med mycket känslor och vi var all djupt berörda av de människor vi mötte och fick tala med, ett minne för livet!!