Skolan

"Praktiskt" med cykeln i klassrummet!!
Pojkar från Savara-stammen uppställda för att säga adjö och ni skulle ha hört vilket tryck de hade i rösten!!!

Denna utsikt hade eleverna från klassrummet på en pojkskola!

Kolla hur vi blev mottagna på en flickskola!!

Elever som skall äta lunch och vi ser kastrullerna i bakgrunden.

Inne på gårdsplanen på denna skola hade Rotary finansierat en brunn och det kom in personer för att hämta vatten och tvätta sig när lektioner pågick, men eleverna var naturligtvios vana!!

En stolt SO-lärare visar upp undervisningsmaterial

En typisk syn från ett indiskt klasrum i Srikakulam District

Ännu ett varmt välkomnande!!

Vårt huvudmål med resan till Indien var att besöka ett stort antal skolor och specialstudera vilken sorts lärprocesser vi kunde. Vårt fokus skulle ligga på matematik men vi besökte även andra lektioner för att kunna jämföra. De är verkligen duktiga på matematik i Indien och de årskurser vi tittade på låg långt föra vad en klass i motsvarande ålder håller på med i Sverige och frågan är varför verkligheten ser ut så? Vi i gruppen som åkte har redan börjat spåna på vad de gör annorlunda och vad vi kan ta till oss i Sverige. Metoden går mycket ut på att i kör upprepa de delar eleverna måste ha för att lösa ett problem men de skall även kunna bevisa de matematiska utsagorna. Det visade sig att samma metod används genomgående oavsett ämne men att det inte var lika användbart inom SO som jag håller på med. På en lektion höll de på med hur Indien styrs och de upprepade gång på gång hur ofta det väljs president i Indien, hur många som sitter i parlamentet osv. men de diskuterar aldrig varför de har demokrati och vad är demokrati, något vi finner så viktigt i Sverige.

Vi blev mottagna som kungar och drottningar på alla skolor och i början var det generande men till slut vande man sig vid att massor av folk tittade på oss och satte oss totalt i fokus!! Överallt bjöds det på mat, sötsaker och vi fick blommor osv. De var helt enkelt oerhört generösa.
Den metod som i så stor utsträckning används i Indien är nödvändig med tanke på de resurser de har till sitt förfogande. I Sverige skall elever mer och mer söka sin egen kunskap men i en fattig del av Indien finns inte tillgång till datorer och böcker så det blir mest så kallad ”svarta tavlan undervisning” i stora klasser. Den minsta klassen jag såg var runt 45 elever och den största runt 150!!!!!! Men även i en så stor klass var det lugnt och inte stökigt alls!!
I klasserna satt eleverna flickor på en sida och pojkar på den andra (utom i de skolor vi var på med enbart flickor eller pojkar). De satt oftast på golvet i rader och i varje rad satt ofta en extra duktig elev och hon/han hade som extra uppgift att hjälpa sina kamrater i raden på rasten med skolarbetet. I Indien är det inte individen som går i skolan utan barnet representerar sin familj/släkt och det är en ära att gå i skolan och läraren är lite av ”Gud”.

Då och då hände lite spännande saker man inte är beredd på. Uppe i bergen på en pojkskola där barn från stamsamhället Savara gick på en internatskola hamnade jag på en lektion i Telegu (det språk som talas i Srikakulam district där vi var) och en äldre manlig lärare berättade en saga om vartannat på Telegu och engelska. Efter en stund inser jag att han berättar sagan för mig och inte för sin klass. Jag fattar bara hälften av vad han berättar och han sjunger stora delar av sagan. När han är klar efter 20 minuter frågar han mig: Am I a good teacher? Vad skulle jag svara??? Jag sa att han sjöng väldigt fint och då blev han glad!!

Vi besökte även en flickskola där flickor av Savara-ursprung gick på internat och där fick jag svara på många frågor om Sverige och visa svenska pengar som de var så fascinerade av!!! Flickor av Savara-ursprung såg annorlunda ut än flickor av ”majoritets-ursprung” i andra byar och samhällen vi besökte.