"My" Emil
Me back in 1991 in Denmark celebrating that the military service was over! It was orange juice in the glasses........
Ibland så kunde inte mina föräldrar eller någon annan ha Kim (Ch Play A While at Peperone) åt mig på veckorna när jag var ”fast” på F7. Då fick han följa med mig till F7 och på dagarna fick han vara i hundgården och det såg lite komiskt ut när han satt och tittade i utomhusburen med rader av schäfrar runt sig! Enligt våra befäl så skulle han även sova i hundgården, men det är ju under en whippets värdighet så på kvällen när vi skulle tillbaks till logementet så fick han trava bredvid min cykel och så fick han låna en säng att sova i inne på logementet. Han tyckte att det var en kul tillvaro med mycket sällskap och godbitar mest hela tiden!!
Var jag tvungen att ligga inne under en helg så var han med mig och då fick jag lumparkompisar att vara figuranter då jag bestämde mig för att visa att en whippet visst kunde lära sig den långa patrulleringen som ingick i testet för att godkänna en bevakningshund. De civilanställda hundintsruktörerna menade att en whippet vara något odugligt och passade väl bäst med någon ”överklasskärring” i hennes fina soffa….. Jag var ju tvungen att motbevisa detta. Vid ett bevakningshundsprov så ställde en man från brukshundsklubben upp och gick med efter alla andra var klara för att testa Kim. Denna patrullering bestod av att Kim skulle markera ljud, spår och vittring av figuranter (att vara figurant är nog det tråkigaste man kan ägna sig åt, ligga i 8 timmar i en sovsäck under en gran för att bli slafsad av en schäfer i ansiktet en gång i timmen….) och att han var tvungen att patrullera minst 800 meter innan första figuranten dök upp. Kim gjorde detta klockrent och ställde sig och lyssnade mycket tydligt vid ljudmomentet, vid vittringsmomentet ställde han sig mot vinden och viftade med svansen och spåret tog han snabbt efter att ha bakspårat ett par meter. Mannen från brukshundsklubben var imponerad och mina instruktörer fick omvärdera sin syn på Kim!
Doing military service has been compulsory in Sweden and I had to spend one year in the air force. I felt I had to the best out of the situation as honestly I did not feel like spending a whole year in the military… I practically forced the person responsible for placing me when doing all the tests prior to the service time, so I could be a dog handler and I was lucky enough to get this service!! A big part of the time I took care of a german shepherd named Emil. He was so very, very kind and very silent and he never barked. Because of this he was trained to seek out places where we suspected our “enemy” was and if he came across any human activity he would take a leather roll in his mouth and come back to me!!
Sometimes I brought Kim (Ch Play A While at Peperone) to the base and it was quite fun seeing him together with all the german shepherds when staying in the kennels during the day! I was told by my superiors that he must be kept in the kennels during the night also, but that was beneath Kim to sleep in the kennels so I brought him to our sleeping quarters and he would have his own bed! If I had to spend the weekend at the base I usually brought Kim along and I spent a lot of time training him to pass one of the tests required for a dog to serve in the air force. This test is a patrol were the dog is supposed to mark three figurants out in the terrain for sound, smell and tracking. The thing is that the dog must patrol for at least 800 meters before the first figurant acts so the dog must be very patient. A man that was licensed to evaluate dogs for the air force volunteered and went with Kim and me to assess us. Kim passed this test with no problems.!! The thing is that the instructors for the dog handlers told me that a dog like Kim was of no use and suited better in a sofa with an upper class lady. I proved them wrong and never heard anything bad again!
Kim enjoyed the military life and especially appreciated the liver paté!!
Nu behöver ju knappast någon göra lumpen men tyvärr var det inte så för 20 år sedan då jag var tvungen att genomlida ett år i militären. Fast jag bestämde mig för att försöka få en tjänst som ändå kanske skulle kunna ge något och jag ”tjatade” till mig en tjänst som hundförare och under ett år utbildades jag till bevakninghundsförare på F7 Såtenäs.
Under en längre tid hade jag hand om en hund som hette Emil. Han var väldigt, väldigt snäll och han var väldigt tyst, han skällde aldrig. Då han inte skällde hade han utbildats för ett specialuppdrag och det var att tyst ta sig fram mot ett område eller byggnad där vi misstänkte att fiende uppehölls sig. Märkte Emil någon mänsklig aktivitet tog han en skinnrulle i munnen och kom tillbaks för att visa mig. Väldigt användbart när vi ”lekte krig” och någon gömt sig i ett hus för att överaska oss!!
Under en längre tid hade jag hand om en hund som hette Emil. Han var väldigt, väldigt snäll och han var väldigt tyst, han skällde aldrig. Då han inte skällde hade han utbildats för ett specialuppdrag och det var att tyst ta sig fram mot ett område eller byggnad där vi misstänkte att fiende uppehölls sig. Märkte Emil någon mänsklig aktivitet tog han en skinnrulle i munnen och kom tillbaks för att visa mig. Väldigt användbart när vi ”lekte krig” och någon gömt sig i ett hus för att överaska oss!!
Ibland så kunde inte mina föräldrar eller någon annan ha Kim (Ch Play A While at Peperone) åt mig på veckorna när jag var ”fast” på F7. Då fick han följa med mig till F7 och på dagarna fick han vara i hundgården och det såg lite komiskt ut när han satt och tittade i utomhusburen med rader av schäfrar runt sig! Enligt våra befäl så skulle han även sova i hundgården, men det är ju under en whippets värdighet så på kvällen när vi skulle tillbaks till logementet så fick han trava bredvid min cykel och så fick han låna en säng att sova i inne på logementet. Han tyckte att det var en kul tillvaro med mycket sällskap och godbitar mest hela tiden!!
Var jag tvungen att ligga inne under en helg så var han med mig och då fick jag lumparkompisar att vara figuranter då jag bestämde mig för att visa att en whippet visst kunde lära sig den långa patrulleringen som ingick i testet för att godkänna en bevakningshund. De civilanställda hundintsruktörerna menade att en whippet vara något odugligt och passade väl bäst med någon ”överklasskärring” i hennes fina soffa….. Jag var ju tvungen att motbevisa detta. Vid ett bevakningshundsprov så ställde en man från brukshundsklubben upp och gick med efter alla andra var klara för att testa Kim. Denna patrullering bestod av att Kim skulle markera ljud, spår och vittring av figuranter (att vara figurant är nog det tråkigaste man kan ägna sig åt, ligga i 8 timmar i en sovsäck under en gran för att bli slafsad av en schäfer i ansiktet en gång i timmen….) och att han var tvungen att patrullera minst 800 meter innan första figuranten dök upp. Kim gjorde detta klockrent och ställde sig och lyssnade mycket tydligt vid ljudmomentet, vid vittringsmomentet ställde han sig mot vinden och viftade med svansen och spåret tog han snabbt efter att ha bakspårat ett par meter. Mannen från brukshundsklubben var imponerad och mina instruktörer fick omvärdera sin syn på Kim!
Doing military service has been compulsory in Sweden and I had to spend one year in the air force. I felt I had to the best out of the situation as honestly I did not feel like spending a whole year in the military… I practically forced the person responsible for placing me when doing all the tests prior to the service time, so I could be a dog handler and I was lucky enough to get this service!! A big part of the time I took care of a german shepherd named Emil. He was so very, very kind and very silent and he never barked. Because of this he was trained to seek out places where we suspected our “enemy” was and if he came across any human activity he would take a leather roll in his mouth and come back to me!!
Sometimes I brought Kim (Ch Play A While at Peperone) to the base and it was quite fun seeing him together with all the german shepherds when staying in the kennels during the day! I was told by my superiors that he must be kept in the kennels during the night also, but that was beneath Kim to sleep in the kennels so I brought him to our sleeping quarters and he would have his own bed! If I had to spend the weekend at the base I usually brought Kim along and I spent a lot of time training him to pass one of the tests required for a dog to serve in the air force. This test is a patrol were the dog is supposed to mark three figurants out in the terrain for sound, smell and tracking. The thing is that the dog must patrol for at least 800 meters before the first figurant acts so the dog must be very patient. A man that was licensed to evaluate dogs for the air force volunteered and went with Kim and me to assess us. Kim passed this test with no problems.!! The thing is that the instructors for the dog handlers told me that a dog like Kim was of no use and suited better in a sofa with an upper class lady. I proved them wrong and never heard anything bad again!
Kim enjoyed the military life and especially appreciated the liver paté!!
3 kommentarer:
Det här har du berättat för mig tidigare.
Kan än en gång konstatera att Kim var en mycket mycket speciell hund.
En hund som är känd i hela whippet världen. Hade det funnits ett vax kabinette för Whippets ja då hade han varit självklar där.
Tack Henrik igen för den underhållande militärhistorien.
Mia Westerlund
Även jag älskar den här historien om Kim. Han måste ha varit en mycket speciell hund och vi är stolta över att ha honom i stamtavlan (om än långt bak).
Tänk vad många roliga minnen man har, nu blev jag oxå sugen på att "historiablogga" :) Idag är det fredagen den 13 och dags för viktrapport, hoppas det går bra ändå, för du tror väl inte på sånt skrock?!
Skicka en kommentar