Läste häromdagen att dagens studenter lever under fattigdomsgränsen. Kollade upp hur mycket en student får ut varje månad med bidrag och fullt lån och det skiljer inte många hundralappar från när jag läste (slutade 1997) och priserna har ju onekligen gått upp på allt och inte minst hyror. Det jag blir rädd för är att högskoleutbildning i långa loppet blir en klassfråga. De som har föräldrar med god ekonomi har råd att läsa om de kan hjälpa och stötta. Det utmärkta med svensk högskoleutbildning i modern tid är att alla har haft samma möjligheter oavsett bakgrund att kunna utbilda sig till det de vill då studentlån gett den möjligheten. Visst, det går att jobba vid sidan om, men detta slår inte rättvist ut mellan olika utbildningar. De som läser till läkare har långa dagar och massor av litteratur att ta sig igenom och när skall de ha tid och ork att jobba extra och samtidigt klara sina poäng??
Jan Björklund sa tydligen vid ett besök i Uppsala nyligen att det skall vara tufft för det blir tuffare senare. Det låter så obotligt dumt att säga så. Samtidigt så går han på stenhårt att det behövs bättre lärare osv. men hur skall någon lockas att utbilda sig till lärare om man först skall leva under fattigdomsnivån för att efter utbildningen få tämligen dåligt betalt efter 4.5 år på högskola/universitet. Studenterna behöver prioriteras av sittande politiker så att de kan leva ett drägligt liv!! Jag är så glad att jag aldrig mer behöver springa omkring med lappar från CSN som institutionen skulle skriva på för att en kort tid senare behöva jobba extra eller be mina föräldrar om hjälp!! Nu kan jag söka och läsa kurser utan krav på något sätt utan bara för mitt eget högsta nöjes skull!!
1 kommentar:
Jaa, det är verkligen helt vansinnigt! Vi har studenter som jobbar samtidigt som de läser och det är helt uppåt väggarna. En del klarar sig bra medan andra inte blir färdiga med sina uppgifter i tid och bara halkar efter mer och mer och till slut lägger av. Sedan har vi ju dem som du också talar om: de som har täta föräldrar. Studier som ska vara till för alla kommer på sikt att bli till för ett fåtal. Det kommer också att leda till att många universitetsinstitutioner får lägga ner sina verksamheter, främst inom humaniora. Vilka ska då kritiskt granska maktsamhället frågar jag mig?
Skicka en kommentar