Glädje och tråkigt inom längdåkning

Är en stor sportfantast och älskar att följa det på TV och nu under vintern är det rena rama himmelriket för mig med timme efter timme med längdåkning, skidskytte och alpina tävlingar. Längdåkning ligger mig varmast om hjärtat förmodligen då jag själv är uppväxt på längdåkningskidor och jag tävlade mycket som ung. Gjorde en ”comeback” 2004 då jag åkte Vasaloppet. Hade gärna gjort det igen (även om det var väldigt jobbigt….) men att jaga snö när man bor i södra Sverige är mycket tids och energikrävande så det får vara. Däremot roar jag mig att åka rullskidor som är en trevlig och bra träningsform. Idag läste jag med sorg i hjärtat att Tommy Limby gått bort endast 60 år gammal. För Er som inte är så insatt i längdåkning så vann Sverige en fantastiskt spännande stafett i skid-VM i Lahtis 1978 där Tommy Limby ingick i laget. Denna skidstafett är ett av mina trevligaste av tidiga sportminnen och Tomas Magnussons ryck i sista backen innan upploppet är klassisk idrottshistoria!

Jag sa redan för ett par år sedan att inom några år kommer Sverige att ha en ung kvinna som kommer att dominera internationell längdåkning och det var med stor glädje och ansträngda stämband (gissa varför!!) jag följde fantastiska Charlott Kalla i kampen uppför slalombacken i Tour De Ski. Det syntes redan för ett par år sedan att fröken Kalla var något utöver det vanliga. I somras gjorde Charlott Kalla ett fys-test där ”försökspersonen” åker rullskidor på ett band tills hon/han inte orkar mer och sedan spottar datorn ut värden på personens kapacitet. Aldrig tidigare hade en kvinnlig idrottare visat så höga testvärde som Kalla. Nu hoppas jag på fler trevliga timmar framför TV:n med vinster av Kalla (och andra svenska längdåkare)